Lördag kväll.
Barnen sover sen en kort stund tillbaka. Dagen har vart ok även om vi vaknade halv 7 imorse.
En aning seg på eftermiddagen men jag kunde hålla mig vaken.
Åkte ut till barnens farmor på eftermiddagen och lämnade sen kvar A för att han ville stanna en stund medans jag mamma åkte och skulle kolla ett bord.
Kom nästan fram men den som hade bordet svarade inte så vi vände och åkte och hämta A istället. Irriterande människor som gör sådär, 18 mil i onödan.

Imorgon vet jag inte vad vi hittar på, jag behöver vila efter flera dagars arbete.
Är så slut som människa så jag känner mig grin färdig.
I torsdags brast allt, jag var för seg i onsdags så jag fick en liten fråga i torsdags morse varför det vart så osv.
Inget mer med det. Gick upp och började, klockan vart sen halv tio, skulle strunta i frukost för annars skulle jag absolut inte hinna mycket denna dag heller.
Dem ringer och frågar varför jag inte kommer ner och jag sa som det var att jag inte skulle hinna.
Fick nästan skäll för att frukost måste jag ha, då gick de inte att hålla tillbaka tårarna.
Kände mig värdelös, förklarade hur jag kände med allt, men det är väl bort blåst nu så jag får väl slita häcken av mig igen.
Men jag orkar inte.
Jag orkar inte slita ihjäl mig. 
Jag kan knappt gå i en affär längre utan att vara så stressad. Igår var värst, jag får panik, stresset gör ont i min kropp.
Min kära mamma säger att jag kommer få en hjärtinfarkt om jag ska fortsätta och stressa som jag gör. Det va ju snällt sagt!
Jag stressar inte medvetet utan det bara blir så, de känns som att min kropp arbetar i 300 och jag måste hålla farten hela tiden, har haft sån yrsel i två veckor snart, jag har fått för mig att jag börjar se dåligt också men jag vet inte. Jag kan inte heller röra huvudet för fort då snurrar de, ögonen hänger inte med.
Ska bli intressant och se hur mycket man får slita nästa vecka. 2 dagar är inbokade än så länge.
Jag önskar att jag kunde få vara lång ledig ett tag, drömmar kan man alltid ha!

Nu varm o´boy sen sov dags