Seg deprimerande fredag!
Förr avskydde jag endast helger men nu finns det väl knappt någon bra dag.
Inte en dag att längta till. Så jäkla värdelöst!

Meningen va inte att det skulle bli som det är nu.
Jag har gått och hoppats i för många skit år. Inget blir bättre utan bara sämre.
Ville jag att livet skulle se ut såhär? Nej
Ville jag att mina barn skulle ta skada av den här jävla skiten? Nej
Är jag för jävla feg för att säga stopp? Ja
Vad är problemet? Jag är problemet som inte sätter stopp

Imorgon är det dags för jobb och jag har ont i magen!
Får jobba snabbt så jag kommer hem fort!

Tack och hej