Idag är jag riktigt seg. Jobbade som vanligt igår och kom hem lite innan åtta.
Stefan sa att jag borde ringa doktorn som idag för Anton låter inte bra när han andas
så jag tog tempen igår när han åkte iväg och handlade och då hade han väl ca 38,5 inte så farligt.
Men ringde rådgivningen iallafall och förklarade hur han lät och vi fick välja själva, åka in eller vänta tills idag och gå till vårdcentralen.
Vi åkte iaf in igår kväll och va där lite innan tio.
Tanten som tog emot oss sa att det är massa dåliga barn så det kan ta lång tid, men hon skulle försöka få nån att titta på andningen. När kl va halv 1 ringer Stefan och frågar hur det går och vi har fortfarande inte fått komma in och ingen har tittat på Antons andning.
Går och frågar och så får vi äntligen komma till barn väntrummet som va tomt nu.
Fick sen komma in till doktorn vid halv 2, tog tempen och nått annat och sen vart det att inhalera? inalera? hur ska jag vet hur det stavas? började värka på direkten nästan.
Anton mådde bättre och kunde äntligen andas. Han va så duktig att han fick ta några klister märken. Självklart bamse!
Sen va vi klara vid 3, och går ut för att ringa då det kommer en kille, vi va inne och han va utanför, och ville låna min tele men sa att jag inte kunde gå ut men han mena att jag skulle släppa in han! Gjorde det och tänkte att jag skulle bli rånad eller mördad eller nått.. Så satans rädd.
Men han fick låna telen för hans taxi kom aldrig. Och sen kom Stefan i sista sekund.
Usch, jag tycker inte om när folk vill fråga nått.. Blir livrädd av sånt där!
Anton somnade direkt när vi kom hem, men vaknade vid halv 7 och lät lika illa som igår kväll/natt.
Nu har han äntligen vaknat till liv så snart blir det att gå till apoteket.

Göra lite mat kanske så vi kommer ut snart.
(Hoppas det kommer massa snööööööööö nu)